Krönikearkivet
Maj -08
I körsbärsblomningens tid...
Visst är det märkligt? Samma upplevelse varje vår – livsandarna vaknar till liv, man blir lättare till sinnet, känslan av välbehag av att slå sig ner med en kopp kaffe i solvärmen. Det som för bara några veckor sedan var grå himmel, regnvåta marker och kala träd är nu grönare än grönt. Det är som om naturen formligen exploderar – en fågelsång utan dess like, lövsprickning och vitsippsmattor som slår alla rekord.
Mitt i allt detta flyttar många av oss också ut maten – grillar plockas fram och vi äter och fikar ute så snart tillfälle ges. Vi tar oss också mer tid än vad vi kanske ibland gör under årets mörka dagar. Mer tid ger utrymme för mer eftertanke – vad vi köper hem, varifrån det kommer, hur det har producerats och vilka ”mervärden” maten bär med sig. Här finns mycket att hämta hos värmländska matproducenter – både sådant som tillhör det klassiska utbudet och mycket nytt.
Vad vinner man då som konsument på att välja ”närmare mat”? Ja, det enklaste att tänka på är förstås transporter – maten har inte behövt åka onödigt långt. Det andra handlar om att gynna verksamheter som finns här och som därigenom bidrar till jobb, sysselsättning och gemensam offentlig service. Det tredje är att valet av värmländsk mat bejakar en utveckling som vi förhoppningsvis får se mycket mer av i framtiden – fler producenter, ett mycket större och också annorlunda utbud och en matprofil som sätter Värmland tydligare på en europeisk kulinarisk karta.
December -07
Tänk om framtiden är mindre? Och närmare?
Nu rasar mediestormen om ICA-butikernas schabbel med köttfärs. Kunder är upprörda, Janne Josefsson är upprörd, konsumentorganisationer, bondeföreträdare, ja alla är med rätta upprörda. Till och med kultfiguren ”ICA-Stig” påstås vara upprörd i någon av kvällstidningarna.
Det som nu återges är naturligtvis i sig uppseendeväckande. Att vi sent 2007 får så tydliga bevis på att landets största aktör inom dagligvaruhandeln inte har en tillfredsställande inre kontroll över hur något så alldagligt som ”kött” ska hanteras är märkligt, särskilt med tanke på hur stor certifierings-, kontroll-, utbildningsverksamhet och liknande är inom livsmedelsområdet. Men än märkligare är nog den mentalitet som avslöjas hos en knapp handfull ICA-handlare där man tydligen ansett att det är fullt förenligt med god affärsetik och ärlighet mot kunder att tillåta den här sortens hantering.
Sällan har väl frågan om matens kvalitet i vid mening blivit så tydligt exponerad. För allt fler konsumenter handlar inte längre mat, matinköp och matvanor om pris. Istället är det matens sammantagna värden som vägs in. Hur maten produceras, av vem eller vilka, var, hur transporterna går till och mycket annat. En viktig grundbult i allt detta handlar om att ”lita på”. De man känner att man kan lita på återvänder man gärna till. Det gäller gårdsbutiker och stormarknader. Och det gäller företag och varumärken. Litar man på något så får man ett förtroende, en form av osynlig överenskommelse mellan producent/försäljare och kund.
Kanske blir en naturlig följd av den debatt som nu förs att man i mycket högre grad måste kunna bevisa varför man vill få kundernas förtroende. Och kanske blir det i det perspektivet allt svårare att gömma vår dagliga mat under egna varumärken eller svårtydbara koder och siffror. Snarare vill nog många av oss se människorna bakom produkterna och själva kunna bedöma om vi känner tillit – eller inte. Kanske blir nästa steg i debatten att faktiskt fundera på om mat som kommer närmare ifrån skulle kunna ge större säkerhet och trygghet? I det gigantiska globala informationsflöde som vi idag lever i blir det än viktigare att kunna lita på den livsnödvändiga maten – och att känna trygghet i att alla led från åker och betande djur till anrättandet hemma i köken har samma grundsyn på vad matkvalitet och matärlighet innebär.
November -07
Det är nå’t på gång…
Ingen tvekan. Människor pratar mer om mat. Inte på det där gamla vanliga sättet om vad man tänker sig till middag eller till helgens bjudning med släkt och vänner. Nej nu finns det plötsligt flera dimensioner till. Och det är inte längre enbart en ”viss” kategori människor som engagerar sig. Samtalen förs vid fikaraster, i kön i butiken, bland föräldrar som sitter och kollar på ungarnas träning och hemma vid köksbordet. I de mest oväntade sammanhang dyker frågorna upp – var maten kommer ifrån, hur den transporteras, vem man kan lita på, om det finns ’närmare’ och bättre alternativ.
Detta är en tydlig barometer på att synen på vår mat håller på att ändras i grunden. Den tid då mat framför allt hade förtecknen ”billig” och ”snabb” håller på att få fler nyanser. Detta är knappast en dagslända, en trend som snabbt går över. Snarare har frågorna mognat steg för steg som en effekt av många års debatt och medierapportering kombinerad med det ökande intresse för mat och matlagning som finns. Till detta kommer en utbredd oro för klimatförändringar och allsköns ”gifter”. Kanske finns det också i denna växande matrörelse början till en återupptäckt av vilka smakupplevelser helt vanlig ”vardagsmat” kan ha och att vällagad mat inte behöver medföra en massa extra arbete och insatser.
I takt med att frågorna ställs och svaren söks kommer mycket att ändra karaktär. Människor kommer att vilja få tydligare och mera exakta svar på många frågor och kommer inte att nöja sig med enkla ”svart-vita” lösningar. Allt detta kommer att ställa nya krav också på de som nu finns mitt i strålkastarljuset – de som tillverkar och saluför såväl närproducerade som ekologiska livsmedel. Det kommer inte att räcka med att tala om att man är ”nära” eller tillhör ”de goda”, man kommer också att behöva beskriva hur och hur dessa mervärden kan beläggas. För de som klarar att hantera dessa utmaningar finns säkert många intressanta nya affärsmöjligheter där nya broar mellan kvalitetsmedvetna kunniga producenter och medvetna engagerade konsumenter kan byggas.
Oktober -07
Tänk om det verkligen handlar om något nytt
För lite drygt tio år sedan, några år innan allt fokus hamnade på millenniumskiftet, såg mycket annorlunda ut. Eller åtminstone såg en hel del annorlunda ut. Företag och politik hade tydliga fokus på globaliseringen och globaliseringens effekter beskrevs ofta rätt endimensionellt, som om allt handlade om en enda riktning – större, längre bort och billigare.
I Handelskammarens tidning Globalt & Lokalt 3/07 skriver Kai Hammerich, generaldirektör för Invest in Sweden: ”Om vi för ett ögonblick lyfter blicken från de senaste veckornas upptrappade bolånekris och finansiella oro kan vi se att något fundamentalt nytt är på gång i världsekonomin. Indiska stålföretag går på uppköpsrunda i Europa och blir störst i världen. Kinesiska teleoperatörer tar hem internationella prestigeorder i knivskarp konkurrens. Investerare från Persiska viken kliver fram som storägare i amerikanska och europeiska företag. En mexikansk industriman toppar listan över världens mest förmögna personer före Bill Gates och vår egen Ingvar Kamprad. Vad är det som händer?”
Ja, man kan undra. Den gamla, och rätt invanda, kartan ritas om. Sådant man tagit för givet och närmast betraktat som ”sanning” ändras och nya förutsättningar tar vid. De indiska stålföretagen och kinesiska teleoperatörerna är här för att stanna – och vi kommer att se deras efterföljare också på matmarknaden. Men det betyder inte att inte också annat kommer att konkurrera om människors intresse. I all utveckling följs trender av mottrender, av sådant som ”tar position” från ett helt annat utgångsläge. Det starka och växande intresse vi ser från allt fler konsumenter kring närproducerad eller regional eller ekologisk mat är i många avseenden just en sådan motreaktion. Människor vill kunna lita på maten, känna trygghet i hur råvarorna kommit till, hur förädlingen skett och varifrån maten kommer. Människor vill kunna känna tillit både till de som producerar maten och till maten i sig själv.
Här har den småskaliga livsmedelsproduktionen ett bra grundfundament att bygga vidare från. Man har redan initialt mycket förtroende och en hel del av de attribut som många konsumenter efterfrågar. Kan man också i större utsträckning inse att det också handlar om att synas och märkas i vår tids enorma överutbud av varor och tjänster så kan vi kanske vara framme vid att en ny matmarknad med nya förtecken verkligen är på väg – något som per definition verkligen ”handlar om något nytt”.
September -07
Lokalt handlar om mycket mer än nära
Nu ger sig giganten på den svenska dagligvaruhandeln, ICA, in i kampen om att i större utsträckning attrahera den växande skara kunder som söker efter mat med identitet och distinkta mervärden. ICA genomför en turné över landet för att leta efter, som man skriver i sitt pressmeddelande, ”bra, lokala leverantörer”. Projektet, har fått namnet ”Smak på lokalt”, och ska ”hitta guldkorn bland lokala leverantörer i hela landet”. Projektledaren Joachim Cederblad säger i pressmeddelandet;
- Lokala produkter har sedan länge en given plats i ICA-butikerna men vi vill utveckla det här ännu mer. Vi ser att ICAs kunder efterfrågar alltmer lokalproducerad och ekologiskt odlad mat. Bland annat det ska vi möta med hjälp av små lokala svenska leverantörer som vill utvecklas tillsammans med ICA.
Detta är naturligtvis ett tydligt tecken i tiden. Vi ser hur allt fler konsumenter medvetet väljer ekologiskt eller livsmedel som kommer från den egna hemmaprovinsen. Tyvärr blir debatten ibland lite snurrig när begreppet ”lokalproducerad” lyfts fram som det Stora och Nya. Det mesta av det som produceras gör förstås det lokalt – oavsett om det sedan sker i Rudskoga, Stöllet eller i en by i Indonesien. Ordboken förklarar ordet lokalt med ”knuten el. begränsad till en plats” och det är ju per definition i stort all produktion i något avseende. De vinster som ofta lite diffust förespeglas kan uppnås om det som produceras lokalt också konsumeras lokalt. Men då ligger Rudskoga och Stöllet och byn på Indonesien sannolikt lite risigt till – det finns oftast inte tillräckligt många människor i närområdet för att bära upp lönsamheten i en sådan verksamhet. Och då kommer också behoven av att saluföra det som produceras längre bort – med de konsekvenser detta alltid medför.
Jag tror att man i mycket högre utsträckning måste korsbefrukta den lokalproducerade, eller möjligen mera rättvisande regionproducerade, maten med fler mervärden. Det kan vara ekologiskt men det kan också vara annat. För Värmland borde det finnas givna marknadsargument med vår relativt sett rena natur, stora skogar, glittrande vatten och allt runt omkring detta. För alla konsumenter som lever i mer tättbefolkade storstadsregioner eller i länder nere på kontinenten med påtagliga miljöproblem och trängsel kan detta vara exakt det argument som avgör ett köp eller inte. Och med sådana argument laddas det regionala med en identitet och tydliga mervärden som är så mycket mer än enbart ”nära”.
Augusti -07
Att förflytta positionerna…..